ytlig vänskap
Vi hittade på saker att göra. Vi hade roade oss, vi hade kul. Vi hade gemensamma intressen. Jag litade på dig. Vi kunde prata om det mesta. Humor eller allvar, vad som helst.
Jag vet inte vad det är som har hänt. Vi har glidit isär. Från att ha varit väldigt nära, så känns det som att vi bara är ytliga kompisar. Kompisar på ytan. När man går djupare så är vi inte lika alls. Vi har inte alls samma kontakt. Vi gör inte allt vi gjorde då.
Vet du hur bra jag mådde? När jag visste att du alltid skulle finnas där? Jag vet inte längre om du kommer att stå bredvid mig i vått och tort, tyvärr. Det gör mig ledsen. Jag hoppas att jag har fel, att du kommer att vara där.
Jag mår bra nu, men inte på samma sätt. Det känns som om... När vi träffas, så håller vi avståndet lite. Det känns som att vi anstränger oss för att inte bli irriterade. Det fungerar inte alltid.
Kanske behövde vi bara lite tid från varandra. Kanske kommer vi att bli bra kompisar igen. Vänskap som går ner på djupet. Kanske kommer vi bara att bli mer ytliga än någonsin. Kanske kommer den ytliga vänskapen övergå till bekantskap. Eller ytlig bekantskap.
Jag vill inte att det ska bli så. Vill du?
Jag frågar dig, även fast jag inte vet om du läser. Jag hoppas att du gör det. Jag hoppas att du, i sånnafall, förstår hur jag känner.
Vi har bråkat endel. Mycket på grund av våra olika åsikter, men ska det komma imellan oss, våran vänskap?
Nej, det tycker jag inte.
But it takes two to make a thing go right.
Fia.
naah.. altså, det är sånahära inlägg såm får mina ögon att tåras, alvarligt!, hur löjligt som helst, men så e det..
Okej, av det jag just berättade på msn om det andra fick jag tårar i ögonen men nu kan jag inte hålla tillbaka tårarna!
Det va som ett förhållande nästan, vi kunde prata om allt och säg en dag som vi inte va hemma hos någon av oss, alla våra snöbollskrig, när vi var och gungade med Neah och Felix, när vi hela tiden skrattade och inte kunde jobba matte. Vart försvann allt? det kan nog vara mitt fel och jag vet inte hur jag lyckas!
jag är INTE lycklig, inte på samma sätt som jag var då. Jag hade alltid någon att prata med, någon som kunde hjälpa mig om varenda litet problem eftersom jag är en magnet till problem. Jag har fortfarande massor med problem som du inte fått "ta del av" jag har inte kunnat öppna mig för någon utan dragit mig mer till N, och han e ju sin egna lilla person som du vet va han verkar tycka. Allt som hände under proen hemma har jag fått hålla inne eller prata med K! det är inte samma sak. Du vet ju grunden till det hela det gör inte hon, det är som en blogg. När man startar om på nytt mister man allt gammalt. Det är inte VI! När vi skulle byta namn i 7an till vad va de? Elisha och Elina? hehe småbarns fasoner. Men fyfan vad jag saknar alla våra på påhitt. Kom tillbaka honey. Jag orkar inte ha allt innom mig jag behöver dig och skriva i som en dagbok.
jag gråter. vi *måste* komma över allt skitsnack.
jag vill inte förlora kontakten med dig.
jag är din dagbok när du vill, när du känner för det. öppna och skriv, bara! ;D
Skitsnacket ska bort, det ska ju vara MED varandra vi snackar skit inte MOT varandra. Jag vill aldrig förlora kontakten med dig. Och du kommer bli överhettad jag måste bara lugna ner mig lite och samla tankarna så allt blir bra och inte missförstånd hit och dit :D