Chiefette

Jag har varit allmänt trött hela dagen. När jag kom hem satt jag vid datorn i någon timme, innan jag förflyttade mig upp en våning för att titta på tv. Mellan fyra och åtta var det tv-time.
Vid åtta högg det till i min mage. Liksom, i nedre delen av magen. Första tanken var "hjälp vilken mensvärk!" Bara det att jag inte har mens nu och det brukar inte kännas så då. Jag brukar inte få mens verk heller. Helt udda.
Jag skulle på toa, men det gjorde typ för ont. Jag gick ner och skulle byta byxor - från jeans till mina mysiga gröna Aladin-byxor. När jag kom ner, vilket inte gick så snabbt, orkade jag inte mer. Så fruktansvärt ont det gjorde. Jag orkade inte ens lägga mig i sängen utan det blev mattan/golvet jag kröp ihop på.
Någon minut senare ropade mamma och sa att maten var klar, men när jag inte kom upp, så kom hon ner.
Hon gissade att det kunde vara urinvägsinfektion. Feber hade jag också. Jag grät, tårarna fick rinna ner för kinderna, jag orkade inte hålla emot längre. Mamma gick upp och ringde någonstans, sjuksköterskan sa att vi inte borde vänta, då det kunde vara något annat. Vi skulle åka till Danderyd. Vi åkte inte, jag var smått hungrig, och tyckte att det var onödigt att låta entrecôten och klyftpotatisen stå och bli kall, så vi åt.
Under måltiden blev magen faktiskt mycket bättre, så vi skulle vänta och se om det hade gått över, men om det kom tillbaka skulle vi åka direkt.
Det kom inte tillbaka. Eller har inte kommit tillbaka än, iallafall, och det är jag glad över.
Hemskt ont, gjorde det. Jag typ dog.

Men iallafall, nu sitter jag här, med intorkad, utsmetad mascara, vitt ludd på min svarta tröja (min matta luddar!) och är fortfarande trött. Men magen är bra :)

Vet egentligen inte vad jag ska göra nu, men jag kan ju logga in på msn och se om det är någon kul inne.

Ciao,
Fia.