Chiefette

Jag vill också åka till Tampa Bay. Washington DC.
Jag vill ut och resa!

Var uppe redan vid tjugo i sju imorse. Jag klädde på mig och satte mig vid köksborden och somnade om. Typ.
Det gick snabbt att åka till Arlanda, men det var väldigt isigt på vägarna. Lite läskigt.
Mamma åker business class hela vägen. Jag tror jag bara har gjort det en gång i mitt liv. Från Phuket till Bangkok. Iallafall.
Jag kämpade verkligen för att inte gråta. Vi kramades och pussades. Men jag kunde inte säga hejdå. Just ordet hejdå kunde jag inte säga. Jag ville inte gråta. Men tårarna fanns där och hotade att rinna över ögonfransarna ner för kinderna. Jag hatar att säga hejdå. När hon gick in genom dörrarna var vi redan borta. Tur var väl det, för jag skulle inte ha klarat av det mer. Jag är känslig på det sättet. Det är en sorts hatkärlek med det där. Jag vill verkligen vara där när andra åker, vara där och lämna av dem. Men jag hatar att säga hejdå. Särskilt om de ska åka långt bort och vara borta ett tag.
I bilen insåg jag att jag såg ut som fan. Trött (sen kväll plus tidig morgon ärlikamed inte bra), saltiga kinder och gårdagens mascara halvt utsmetad. Men men.
(Nu rinner tårarna igen)


Nu ska jag inte tänka mer på det. Jag ska sitta här och mysa med musik och fanfiction. Senare blir det dusch. Sen blir met nåt att äta. Sen blir det Kaiser Chiefs på fryshuset med Lina. Ska bli kul :) Tror att pappa sa nåt om att han skulle ta ut lite pengar till mig...

Ciao,
Fia